Ok, seriöst. Jag behöver alla tips och råd från Er 😕. Min rygg har åter ( i know i know nu igen, blir trött på att höra det själv ) pajjat. Ännu ett skov och detta är jag vet inte vilket i ordningen detta året. Ryggen ÄR utredd av Otropedspecialister och jag har två diskbuktningar i ländryggen. Snäppet innan diskbråck. Mitt första ryggskott kom som 18-åring vid en felvridning vid lyft, sedan ännu ett av samma orsak. Jag fick sedan inga större problem förrän efter olyckan då det återkommande smög på bitvis med mindre skov. Dock senaste 2 1/2 åren har kantrats av låsningar och nerver i ländryggen i kläm några pga slarv och fel lyft men ännu fler av att jag gjort absolut inget. Jag vaknar och kan knappt gå. Fattar ni 33-år och går som om jag är 90+. Min farfar går som en atlet jämfört med mig och får hjälpa mig vid dessa skov. Sinnes! I veckan vaknade jag en morgon ( here we go again ) och jaha hur ska jag komma upp. Utan mina citodon kan jag inte röra mig, ska jag gå så ja ... jag får hjärtklappningar och svårt att andas SÅ ont har jag. En citodon hjälper mig att röra mig men ... ska jag åter börja knapra dem ( fri från dem sedan mitten på maj )jag skrev mina tentor med citodon i kroppen annars hade jag aldrig kunnat sitta ner så länge. ALDRIG. Hela våren ... med dem helt ok. Men jag börjar få nog. I lördags sade jag till Roger - Jag orkar inte mer nu. Jag vill inte mer. Tårarna sprutade. Lias kramade och pussade. Roger som fick ta mycket i helgen och efter lunch i lördags för desto mer tiden gick ... desto mer ont fick jag. Jag vankade fram och gjorde det jag kunde, badade, och gav mig fan på att det ska gå över .. det kommer gå över. 

Jag vet redan nu att veckan som kommer så kommer jag äta citodon för att kunna sköta mig själv och för att kunna jobba. Jag kan inte ens duscha och klä på mig utan dem i kroppen. Utan dem får jag ha hjälp med allt sånt. Då menar jag allt. Jag ber er/ni som vet någon specialist gällande ryggar. SÅ utan citodon är jag inte människa. Rotblockad är det inte på tal om ( lindrar och läker inte ) akupunktur fått i snart ett år ( lindrar bra men fortfarande lindring ) Yoga och all form av träning samt sjukgymnastik samma. Naprapat kan inte göra nåt, kiropraktor lindrar och läker inget. Jag måste ha hjälp. Så om jag ler på bilder, om jag kan stå, gå, jobba t.o.m  träna så är det MED narkotika klassat läkemedel i kroppen, och jag är mer än trött på det. Märker att vid stress eller mycket tankar blir det värre och förvärrar. Eller helt knasigt på grund av inget alls för hade jag varit medveten om felen jag gör så hade jag aldrig gjort det igen. Tro mig, detta är inget jag önskar min värsta fiende. Smärtan känns som vid en förlossning i ryggen. ( samma ryggsmärta och går fram i nedre regionen av buken/mensvärks/sammandragningar) Skillnaden är att detta går inte över. Som knivar som sticker och skär in i kotorna på mig. Gnuggar med kniven lite innan det pausar. Medicinen gör mig avslappnad och lugn men även den har biverkningar. Idag var jag hos Jeanette och fick akupunktur och aldrig fått så många nålar. Sjukt idag 😰. Hon tejpade även för lite stöd. Snälla om Ni vet någon hjälp. Hör av er ... någon av er 400 måste ju ha något tips ... annars vette tusan hujedamej #yesihadenough 😵

Congratz Mamacitas 

Morsdag och vem passar bättre att fira då än min farmor. Kvinnan som har allt och mer därtill. Ett större hjärta finns inte på denna jord. Det spelar ingen roll vem du är ... hon tror gott om dig .. hon tar emot dig med öppna armar, kokar en kopp kaffe och drar fram en påse bullar. Hon tar bort fläckar från kläderna och från själen då du själv inte kan få bort dem. Hon är Kvinna med stort K och den förebild för mig som gett mig all inspiration den dagen jag själv blev mamma. Att vara mamma handlar inte bara om att föda ett barn. Att vara mamma handlar om så mycket mer innan du kan titulera dig mamma. Med mamma menar jag alla fantastiska mammor som gör allt för sina barn. Spelar ingen roll om du är adoptivmamma, bonusmamma eller farmor. Du behöver inte föda ett barn för att vara mamma. Du kan göra allt för ett barn som inte har en mamma ändå. Farmor är förutom min farmor: min bästa vän, min mamma och min stora kvinnliga förebild. Hon är mer mamma för mig än någon annan har varit. När en mamma sviker och sårar dig djupt så inser du inte alltid det förrän det har gått långt. Men när du själv får barn inser du att du inte accepterar det längre då du en dag blir riktigt rädd för din egen mamma. Inget barn ska behöva känna så men det sker var dag. För mig handlar det om respekt, tillit, hopp, trygghet och omvårdnad ... framför allt kärlek. Jag håller med Astrid där: ge barnen kärlek och ännu mer kärlek så kommer folkvettet av sig själv ....