Dagens fina. Före träning sällskap och mat. Deff Äppelkaka! Fint att se på och smarrigt. Fint att du tänker och lägger ner det där lilla extra J för mig. 

Du är guld värd! 

Kroppen börjar ta rejält med stryk nu. Ja, det känns både på insidan och utsidan rejält nu. Strålningen suger musten ur mig nu. Sista dagarna har det eskalerat snabbt. Rösten är nästan obefintlig gör ont att prata och då jag pratat länge är rösten "öm" denna smärta vid sväljning, kliar, ömmar, svider, kliar mer, humöret som ja...., tankar, oro, tittar mig i spegeln och tjuter. Hur fan ser jag ut? Trötthet, enorm trötthet. Som i ett koma eftermiddag och kväll. Seg seg seg som deg. Saker som innan gått som på räls går SÅ långsamt. Vissa saker i snigelfart. Hosta, segt slem, klumpar, andningen tuff i vissa lägen och ännu mer smärta. Allt jag hör och ser skriker cancer allt relaterar jag till det. Huvudet är slut. Helt tomt. fuckcancer bölar lite till. Blir arg. Blir förbannad. Detta resande var dag. Fram och tillbaka. Saknaden efter ork och att jobba. Saknaden efter att orka med barnen mer. Barnen som har en väldigt trött mamma nu. Inget rolig alls känns det som. Det är barn, dom kan omöjligt förstå detta ju. Ändå är jag för det mesta tuff. Detta önskar jag ingen. Var rädda om Er hälsa. Sök vård då Du känner att något är fel och GE dig inte förrän du vet 100% vad som är fel. Bara just Du känner Din kropp. Ingen annan. Tankar kryper i huvudet. Hur det känns som om jag sårar andra och hur sårbar jag känner mig. Meningslöst bladder. Häller upp ett bad och kurar ner. Hjälpte det? Nej. Jag går och donar i min crib. Varit ute på en promenad med kollega och hans tös. Fint att träffas! Men såklart helt kaboom efter det. Ingen röst kvar. Barnen fick jag smsa med. Detta är inget kul.  

The dags nu. Casein står i frysen och ska ner sedan kryper denna trötta i säng....