Blomster

Nu är det dags. Åh. 45 min, en timme. Åh. Nu så. Åh. Kroppen domnar av. Allt går i slowmotion och huvudet geggar ihopa. Det snurrar och för en stund glöms mycket bort. Smärtan är borta. Allt är för en stund Yippie Kai Yay blandat med Whooossaa. Va? Ringer det? Sade du nåt? Vad är klockan? Inget går riktigt att pussla. Lite halvtrög (are) och nära till fnitter samtidigt som du reagerar på tok för sent med att komma på och skratta. Det låter helt sanslöst sjukt men det är så det känns med morfin i kroppen. 
Utan det nu hade jag nog krupit ur mitt eget skinn. Springa bort från sig själv vill man. Hoppa in i sin friska kropp. Just smärtan är det mycket fokus på nu. Men mycket som sitter i huvudet med som är betydligt smärtsammare. 

Idag blev jag roadtrippad till Blomsterlandet. Kan berätta att det är väldigt nära mitt hem. Men att J bara kom, tog mig ut ur min soffa för en liten tur gjorde min lördag. Blomsterlandet är ju paradiset. Hav av växter. Det kliade i fingrarna och en vacker Dahlia fick följa med. Jag lyckades hålla fokus på Maxi och sen fick jag krama om Linda, Fredde, Barnen och....MINA. Jag fick en konstig känsla av att Mina förstod att jag inte mådde bra. En guldstund. Nathalie skulle på Disko och vi valde outfit för kvällen. Hon kröp upp i min famn. Inte bara jag som saknat dom. 
Resten av kvällen blev soffläge och första lagade målet mat på ett tag. Ja, tacos dukades upp och sedan Maraton sav Solsidan. Halvslumrar, tittar, mys. Kan nog fortfarande inte fatta att på måndag ska jag inte ner till Lund. Antar att det kommer slå mig då. Min aktivitet ju, mitt "jobb" senaste veckorna. En "meningsfull" aktivitet om dagarna. Låter inte så mycket men varit fullt tillräckligt speciellt sista veckan nu. Denna veckan har varit på ren svenska Ett Helvete. Men fredagen avslutades bra och helgen är fin. 








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0