NIO ÅR
Med Dig min Vän. Din mamma kan inte förstå vart tiden burit hän. Tänk att det var NIO år sedan jag låg och härdade ut den sista timmen. KLOCKAN 21.40 fick jag börja krysta och 22:00 såg du "dagens ljus". Så liten och så ynklig. Så fin och så alldeles perfekt. Jag kunde sitta länge länge och bara studera dig. Räkna dina fingrar och snuffa dig i nacken. PUSSA på din lille mun och krama dig. Hålla dig i min famn och önskade då att tiden skulle stanna just där. Låt mig bara få hålla honom i all evig tid och låt ingen någonsin ta han ur min famn. Så tänkte jag som nybliven mamma 19 år och livrädd för att släppa blicken från Honom.
Idag fyller han 9. Min lille Prematura pojke född i vecka 33+6. Det finaste jag vet förutom Lillebror då såklart. Tror inte att ord finns för att beskriva Kärleken för Barn. Jag är oändligt tacksam för två fina pojkar. Idag körde jag såklart till min Gosige pojk och HURRADE för honom. Blev att jag stannade tills det var tvunget att bege sig. Tvunget, på min pojkes dag kändes tråkigt. Vi hade det så mysigt ju! Lias och Ted pratade och pratade och jag tror Lias blev lite förvirrad men så oerhört lyckliga båda två över att mamma var där med dom. Det var skönt att komma ut på " landet". Livet på landet är ju utan tvekan det bästa som finns. Katterna strosade runt och solen sken på gräset. Blommor som jag planerat var på väg upp och jag njöt av att få vara där. Få vara där med mina pojkar. Ted bjöd på FIKA. Han och pappa hade bakat Cheesecake och Farmor hade bakat kakor till Ted. Bus med kusinerna och roligt att träffa alla igen efter lång tid. Det är ju en viss saknad efter så många år tillsammans har man ett tag mer än en familj. Fina personer som jag håller varmt om hjärtat. Efter ett tag hade gästerna åkt och vi röjde undan. Sen körde vi ner till Ankdammen och Ted visade sin skatt. Lias kissade öppet. han är inte brydd och sedan hämtades pizzan som enligt Födelsedagsgrisens önskemål blev Kebab. Till min stora förtvivlan. Ha ha! Men jisses som Kidsen åt! Pussar och kramar i massor innan jag körde mot hemmet...byta om och köra vidare. Lite tårögd både av lycka och tacksamhet men även av saknad och längtan. Lite blandande känslor och en FIN dag.
Kommentarer
Trackback
