Tusenmiljonertankar
Varför i hela friden tänker jag såhär nu? Det var sant. Tiden efter är sjuhelvetes svårare än under tiden man går på behandling. Varför är jag orolig och gråter nu för? För snart en vecka sedan fick jag både höra och se att tumören syns inte till. Ändå spökar det i mitt huvud. Jag behöver nog verkligen en nystart. En spark i baken är nog inte medicinen men något måste göras. Kanske att det är mycket annat som busar i skallen?
En bra medicin är nära och kära. Idag fick jag prata med Far min och herregud vad jag älskar honom. Har man ingen närvarande mamma så är det fint att ha en förstående Pappa. Jag blev glad bara av att höra hans röst. Och tiden rusar i telefon med honom. Jag avskyr att prata i telefon men det finns några som jag stormtrivs att prata med. Pappa är en av dom.
I morse väckte jag en kollega på beställning och efter samtalet med honom så kunde jag inte sluta flina. Han är en av dom "roliga att prata i telefon med". Och en av dom som ALLTID får mig att skratta. Behöver inte vara mycket han säger för att få mig att kikna. En rolig prick helt klart. Så nära och kära är så fint att ha.
Annan bra medicin är gymmet. Idag instruerade jag igen och sen ett armpass på det. Tiden rusade verkligen! Inom Rusta för några "jag behöver ha saker" men kunde inte låta bli lite mer "slå in klappar saker". Det är noga och viktigt. Ska sätta igång och rimma med tänkte jag. Lite guldkant på klappen ju. Vips dags att köra mot en natt på jobbet! Så blev allt enklare. Tankar måste man få ha. Kommer jag ha länge har jag fått höra. Men jag är en Stålkvinna med. Genom mycket senaste 2 åren och kanske nu att motgångar som vi alla har blir lite mildare nu?
Kommentarer
Trackback
