Pipparkaga

 
 
Jag brottas med dåligt samvete och förtvivlan. Men vad skulle jag göra utan den fina relationen jag har med Patrik? Pappa är han verkligen till våra små krigare. En närvarande omtänksam och ansvarsfull pappa. 
Eftersom Farmor min älskade Farmor är sjuk så hoppar han in och hjälper mig. Brödfödan måste in och vi båda är högt medvetna om att vara ensam är långt ifrån lätt. Därav är jag så evigt tacksam över vår goda relation. Önskar alla kunde få ha det så. Men seriöst skulle det vara så. Barnen är prio 1 och deras välmående. 
Jag har två nätter framför mig. Nu i december växlar jag upp och valt att arbeta 75%. Ja, mitt val och ingen annans. Jag tror jag behöver det. Jag vill få rullians på vardagen igen. Så mycket back to basic jag kan. Just nu snurrar tankarna så mycket i huvudet. 
 
Jag har krigat på gymmet idag förutom massa vila, och sömn efter att jag lämnat mina små pojkar på morgonen. Jag har hoppat in och haft pass under kvällen med. Går bra nu. Men något knackar mig i bakhuvudet. Nu vill jag verkligen få släppa det. Ibland är det lite dumt att ana oråd. Vill ha en fröjdefull jul med massa snö, köttbullar, gran och pepparkaksbak. Ja, hus ska bakas och klappar slås in. Gran ska kläs och njutas av. Så mycket att se fram emot. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0