Sov gott

Åh, det är med tårar i ögonen jag tänker på min vän. Hur jag som barn var så nyfiken på våra nya grannar från Huvudstaden. Tänk så mycket spännande hon kan berätta! Jag var så nyifken på henne, och är det fortfarande. Hur jag trivdes så bra, hur jag kunde springa in och bara få vara jag när jag var hos henne. Hur hon alltid tagigt hand om mig, tröstat mig, kommit med kloka råd och sagt saker till mig som ingen annan vet om. Hur vi kunde prata i en evighet jag och Hon. Hur många hemlisar vi hade, som alltid kommer att förbli hemlisar. Hur jag ännu mer tänker nu på vad hon sade till mig sista gången vi träffades ensamma. Blicken när vi träffades för sista gången fast dock inte ensamma. Enormt tomrum. Och hur man än vrider och vänder på det så tänker man:
- Varför, tänk om....Ord som ekar i huvudet.
Fast jag olustigt nog precis läst ut en bok om just döden och att vi ska prata om det. Det är något vi alla kommer uppleva en dag. Något som är så obehagligt att prata om.
En enorm separation, en kris och en fjärlig som får vingar.
JAG kommer sakna dig, enormt mycket. Kommer veta i mitt hjärta att det visa du sade till mig är sant. Men, då blir jag ännu mer ledsen och tänker....
- Jag behöver ju dig....vi hade ju så mycket mer att prata om. Vanliga känslor, måste man få ha.
Måste jag få ha nu..
Älskar dig du visa kvinna. Du med dina röda rosor och kärlek till gott....

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0