Inte den bästa
Dagen har verkligen gjort mig helt snurrig, yr och ledsen. Åh, jag vet inte varför just denna dagen är så.
Morgonen började så fantastiskt bra, sedan har det verkligen bara gått utför. Jag har skrevit som en tok, två INSU klara idag. Åh, vad jag fått jobba för de. Igårkväll skrev jag med...Hinna hinna..
Samtidigt som det gått framåt. Skulle jag skrevit för en timme sedan hade jag varit långt ifrån så lugn som jag är nu.
Efter att Lias var hämtad körde vi ut till Erica och Emilia, en snabb fika och lite lek innan vi körde våra vänner till dagis och jobb. Väl hemma startade ett litet kaos kan man kalla. Maten skulle göras, Lias på armen. Gjorde Köttfärssås med spagetti/bulgur. Lias skrek, tjoade och skulle ha mammas uppmärksamhet hela tiden. Maten intogs sedan var det dags att ta tag i tvätten, dammsugning, mer ved i pannan, stängde av ljudet på min telefon. Ja, det gjorde jag. Jag kommer inte ringa upp någon idag heller. Jag orkar faktiskt inte idag. Så är det, idag är det JAG som inte orkar.
Varvat med städ tjoar Ted, Lias springer som en liten svans och drar i sin mamma. Golvet fogas i badrummet, telefonen ringer. Lias bajsar en gång på golvet, sedan blir han ren. Sedan ser jag brunt på benet, han har sketit igen!! Bajs överallt på golv och liten. Ner och duscha och sedan tvätta lite golv. Vi tar en snabb kopp kaffe. Sedan börjar Svärfar tvätta golvet. Nej nu satan. Detta kan ju jag med göra. Jag hoppar in i badrummet och vi tvättar för allt vi orkar. Städar undan i badrummet, än så behövs det tvättas fler gånger det lovar jag. Men den värsta överflödiga fogen är borta. Nu ska det vara bli rent med. Allt kakel och klinker. Eftersom jag är skurmaja så tvättar jag, då tvättar jag och slutar inte i första taget. Barnen trötta. All tvätt som ska in i diverse garderober, vika vika vika in. Sanera från snorpapper och bädda till sängarna. Läggdags för barnen, maken skjutsar hem Svärfar. Betalar fordonsskatt, Ted vägrar gå och lägga sig. För över pengar, som ska över. Innan vi handlar upp de, det ska ju sparas. Jag ger mig fan inte.
Han vägrar och tar fjärrkontrollen till tvn. Jag orkar inte gapa, bråka eller med trots. Jag ställer mig helt stilla och känner hur tårarna kommer. Kämpar emot. Telefonen ringer, det är Farfar. Liten Bruno somnade in i morse. Jag blir kall i hela kroppen. Ted ser att jag blir ledsen, han slutar trotsa. Bäddar ner barnen. Sedan kom tårarna. Tårar över att jag nu faktiskt inte orkar mer idag.
Går ner och tar en dusch. En lång och varm. Det brinner i pannan än. Vattnet är jättevarmt. Jag sitter nu här och ska ta mod och ringa Farmor. Åh, måtte jag inte börja böla. Efter denna dagen vill jag bara krypa in i hennes famn och gråta lite. Det är ju fruktansvärt, det var dock väntat. Bruno har legat i ett år på barn hospice.
Så nu kan jag snart andas. Ett tag idag/ikväll kändes det som att jag skulle kvävas. Håller med, detta ansvar. Med ansvar växer man dock....
Morgonen började så fantastiskt bra, sedan har det verkligen bara gått utför. Jag har skrevit som en tok, två INSU klara idag. Åh, vad jag fått jobba för de. Igårkväll skrev jag med...Hinna hinna..
Samtidigt som det gått framåt. Skulle jag skrevit för en timme sedan hade jag varit långt ifrån så lugn som jag är nu.
Efter att Lias var hämtad körde vi ut till Erica och Emilia, en snabb fika och lite lek innan vi körde våra vänner till dagis och jobb. Väl hemma startade ett litet kaos kan man kalla. Maten skulle göras, Lias på armen. Gjorde Köttfärssås med spagetti/bulgur. Lias skrek, tjoade och skulle ha mammas uppmärksamhet hela tiden. Maten intogs sedan var det dags att ta tag i tvätten, dammsugning, mer ved i pannan, stängde av ljudet på min telefon. Ja, det gjorde jag. Jag kommer inte ringa upp någon idag heller. Jag orkar faktiskt inte idag. Så är det, idag är det JAG som inte orkar.
Varvat med städ tjoar Ted, Lias springer som en liten svans och drar i sin mamma. Golvet fogas i badrummet, telefonen ringer. Lias bajsar en gång på golvet, sedan blir han ren. Sedan ser jag brunt på benet, han har sketit igen!! Bajs överallt på golv och liten. Ner och duscha och sedan tvätta lite golv. Vi tar en snabb kopp kaffe. Sedan börjar Svärfar tvätta golvet. Nej nu satan. Detta kan ju jag med göra. Jag hoppar in i badrummet och vi tvättar för allt vi orkar. Städar undan i badrummet, än så behövs det tvättas fler gånger det lovar jag. Men den värsta överflödiga fogen är borta. Nu ska det vara bli rent med. Allt kakel och klinker. Eftersom jag är skurmaja så tvättar jag, då tvättar jag och slutar inte i första taget. Barnen trötta. All tvätt som ska in i diverse garderober, vika vika vika in. Sanera från snorpapper och bädda till sängarna. Läggdags för barnen, maken skjutsar hem Svärfar. Betalar fordonsskatt, Ted vägrar gå och lägga sig. För över pengar, som ska över. Innan vi handlar upp de, det ska ju sparas. Jag ger mig fan inte.
Han vägrar och tar fjärrkontrollen till tvn. Jag orkar inte gapa, bråka eller med trots. Jag ställer mig helt stilla och känner hur tårarna kommer. Kämpar emot. Telefonen ringer, det är Farfar. Liten Bruno somnade in i morse. Jag blir kall i hela kroppen. Ted ser att jag blir ledsen, han slutar trotsa. Bäddar ner barnen. Sedan kom tårarna. Tårar över att jag nu faktiskt inte orkar mer idag.
Går ner och tar en dusch. En lång och varm. Det brinner i pannan än. Vattnet är jättevarmt. Jag sitter nu här och ska ta mod och ringa Farmor. Åh, måtte jag inte börja böla. Efter denna dagen vill jag bara krypa in i hennes famn och gråta lite. Det är ju fruktansvärt, det var dock väntat. Bruno har legat i ett år på barn hospice.
Så nu kan jag snart andas. Ett tag idag/ikväll kändes det som att jag skulle kvävas. Håller med, detta ansvar. Med ansvar växer man dock....
Kommentarer
Trackback
