Idyll?
Jag tror inte att någon barnfamilj lever i någon idyll 24 timmar om dygnet. Kan vi nog faktiskt konstatera att så är inte fallet. Ikväll var det verkligen ingen idyll här hemma.
Jag har haft en bra dag i skolan, bästa var att träffa Thessan och Nattis såklart! Vi hade mycket att catcha up om. Men det var ont om tid att prata om just sådant, hemlisar. Skönt att ses bara. Tuffa tag nu i skolan, jag väntar fortfarande på mina böcker. Börja känna lite brådis nu.
Vi slutade sent, hämta barn och sedan var det GI pizzabak på G. Jag låter barnen kladda med deg, i slutändan blir det smidigare än om de istället ska stå och skrika och gapa. Blev en matig pizza med massa gott och nyttigt på. Sedan startar projekt "nu ska vi gå och sova". Ted brukar inte ofta protestera såhär vilt som idag. Han slogs. Ja, det gjorde han. Jag blev så paff, han brukar inte slå på sin mamma. Men idag slå slog han mig rejält, ganska så mycket kraft i en snart 7 åring vill jag lova. Jag trillade/dunsade från sittande ställning baklänges ner på golvet med stackars ryggen. Med en pojke dunsandes på som slog. Han skrek och var rasande. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag blev så paff. Lias skrek till, tjoade och gick mot oss. Ted drog sig undan och Lias sade ifrån till sin bror. Han kom tultandes mot sin mamma, klappade på mig och parkerade sig i mitt knä. Han ville nog visa sin Äldre och visare bror att detta är inte ok. Ted han fick fler utbrott, slog och skrek. Huvudet mitt är trött. Skulle inte borsta tänder:
- Jag vill inte gå och lägga mig!!!!!!
Jag bytte om på Lias och sade att nu går vi upp och läser saga. Ted kom smygandes sen. Jag läste Morris på morgonen och Lias låg med stora ögon och lyssnade. Ted tuggade tuggumi, vilket han vet att han inte får ha i sängen. Vägrade spotta ut det. Jag pussade godnatt och det är tyst på ovanvåningen nu. Jag är helt slut efter den kampen. Om man bara hade sluppit denna trots och envishet. Klart att detta ändå är ett måste då barnen ska växa och bli självständiga. Men, mamma blir trött.
Med jättekulan kan man leka spåkula...Vad siar vi?
Usch jag känner igen det där. Den senaste veckan har vi stora problem med att somna pojkarna.
Oliver vill att jag ska ligga bredvid och hålla handen och Hampus lyssnar inte för fem öre på en.
Kämpa på säger alla,men man känner sig så hjälplös när de skriker och slåss...
Styrkekram till dig.
TACK fina! Ska svara på ditt mejl så fort tid finnes ;) Skönt att höra att det inte bara är jag som vill rycka hår från huvudet! Kram
Tackar gudarna för att det finns fler ;) Cassandra är en riktigt bråkstake när det kommer till läggning. Vi får inte henne till att varva ner innan det är läggdags, har försökt med bad, dusch, saga, soffmys osv. Men inget fungerar. Så i princip var kväll är en evig kamp, ibland upp mot två timmar!! Har man tur så tar det bara 30 minuter att lägga henne. Sen så har hon nog kommit in i lite tvåors
Tvåårs trots nu, för det är mer bråk nu tycker jag. Puss p dig, min fina mamma-kollega <3
