Dit och hem



Då var vi där igen. Igen igen igen igen igen ekar det i huvudet. Som en jävla tickande bomb som kommer med mellanrum. Man fattar det knappt. Hur sköra vi människor är.

Ted fick hämtas igår på skolan, pga enorm huvudvärk och han var medtagen. Kräkte en gång väl hemma och sen sov han länge, fick alvedon. Drack...Men jag ser att något inte är som det ska vara med Ted. Jag tar säkra före det osäkra och ringer ner till Lund. De ville att vi skulle söka närmsta sjukhus. Ringa ambulans om vi inte kunde ta oss in direkt. Jag ville inte göra en höna av en fjäder så när Patrik kom hem körde vi in direkt. De kontrollerar Ted, allmän läkarundersökning samt CT. Vi fick åka hem från CSK eftersom det skulle ta tid innan de fick svar från röntgen.
- Åk hem och sov.
Vi hämtade Lias mitt i natten och somnade gott hemma.
På morgonen ringer Lund och vill att vi ska komma ner. Inget stopp i shunten, det såg de på Shuntöversikten från röntgen. Men...trycket skulle kollas samt kontroll av en Neurokirurg. Ted har ont och bilfärden igår var hemsk för honom. Pratar med läkare och de vill/tycker att jag ska ringa ambulans för transport ner till Lund. Bekvämare, smidigare och snabbare innan vi skulle blivit klara här hemma med allt.
Ted var ledsen, grät och ville inte alls till sjukhus. Lyckas lugna honom och han somnar i ambulansen ner.
Väl framme får han träffa den Biomedicinska analytikern som gör en "doppler" på Ted. Mäter trycket av vätskan/flödet i hans huvud. Lyssnar på det största, som vi även fick se på bild kärlet som förser storhjärnan med syre. Trycket ligger på 8 vilket är normalt och inget som tyder på att shunten är ur funktion. Jag pratar med läkare igen, som denna gången undersöker Ted. Hon känner på shunten, det ska kunna tryckas ner och sedan fyllas på med vätska. Det går liiiiite för trögt med påfyllningen. Minsta lilla och de vågar inte släppa hem Ted. That´s it. Hon jämför CT bilder, och vi har ingen CT bild på Ted då han är "frisk". Senaste CT som togs var mellan hans sista operationer och då ansåg de att ventriklarna i huvudet var för stora. Nu kan det vara så att hans ventriklar ska vara så stora, att detta är normalt för just Ted. Alla har vi olika stora, men det ska inte vara märkbart för stora hålrum med vätska/likvor. Därav skrev de in Ted för observation. Även att han skulle fasta och venflon skulle sättas. Hua.

Väl inne på NIVA, pga platsbrist fick han rum där. Ett rum mellan sedan ligger Anna. Som är nyopererad för sin hjärntumör. Med nu högt tryck och ett tufft läge. Nere i Centralhallen ser jag Emily, min Emily och den kramen vi gav varandra var kärlek. Tuffa tillsammans. Hennes mamma som ligger och hennes läge ovisst. Jag hoppas att Ted ger henne styrka genom att vara bara ett rum mellan.
NIVA personal som alltid är lika underbara. Man börjar ju verkligen känna igen sig med alla som jobbar nere på Neuro i Lund. NI ÄR FANTASTISKA. Tiden går på sjukhuset och vi turas om att roa Liten Lias. Ted sover, är vaken, sover och är slö. Han ont och är törstig. Inte helt enkelt att förklara för en snart 7 åring att han inte får äta. Skär i hjärtat. MEN han var vid så gott mod, så enormt duktigt så jag växer hundra meter. Så stolt över honom. Allt går bra, tills narkos kommer och ska sätta Venflon. Ted får känna på "flygplanet" som ska landa på hans arm och "tanka". Jättefin Narkosläkare. Allt går smidigt tills han ska sticka. Ted vägrar (såklart). Han utger ett lugn, men Ted blir hyper. Klamrar sig fast vid mig och skriker:
- MAMMA MAMMA MAAAAAMMMAAAA....Jag vill HEEEM! Heeeem!
Mitt i denna soppa som säkert hördes på hela NIVA kommer ett spån till läkare in. Ett riktigt spån. Först håller hon Teds arm.
- Låt oss låna din hand, bara titta på mamma...
Ted blir förbannad och rycker bort sin hand hårt. Jag ser hur han tänker:
- Håll för fan inte fast mig!!!
Sedan säger kärringen:
- Vi får aldrig detta gjort om du ska vara så TRAMSIG!
Jag känner hur jag fullkomligt KOKAR nu.
Jag lyckas hålla flabben, vet att hon slutar sitt skift snart. Så vi slipper henne. Ni som känner mig VET att jag inte brukar hålla tyst.
Jag förklarar för Ted tydligt och lugnt så att hon med ska höra att han är så modig och absolut inte tramsig. Att han inte ska lyssna på henne! För inte fan kan man säga till ett barn att vara tramsig när han är livrädd för vad som ska hända, hela situationen. Det handlat ju om hans huvud för fan. Jäkla norpa.

 Det slutar med att de ringer läkare, hon ordinerar att Ted ska dricka klar vätska nu.
Ssk ger Ted en Piggelin och röd hallonsaft som han slukar. Han får in en minitv och vi väntar på Nils vår Neurokirurg som stått på op hela dagen.
Jag får köra hem med Lias. Det skär i hjärtat över att inte kunna stanna hos Ted. Jag får tårar i ögonen. Håller om Ted och sedan kommer Teds tårar. Han sträcker ut sina små armar och säger..
-Mamma, mammma!
Nu gråter jag. Varför hålla tillbaka det och visa sig stark? Varför inte kunna visa Ted att mamma är ledsen. Väldigt ledsen. När jag väl kommit utanför dörren kommer fina sköterskan ut och frågar om hon kan göra något. Hon förstod att det var jobbigt att åka från honom. Eftersom vi har liten Lias måste jag hem med honom. Vi kan inte ha honom på NIVA en natt. Går ju inte. Det inser jag, det vet jag. Men det skär, jag känner hur det skär och hur tårarna sprutar. När jag tackat sköterskan tar jag mig mod att gåmot hissarna, leta upp bilen och köra. Jag gråter i centralhallen, gråter när jag går förbi körsbärsträden på parkeringen och gråter då jag går in i parkeringshuset.  
Jag känner hur jag är helt avflackad när jag kör. Ni vet när man känner sig så "tom" och halv. Sådär inte hel och som om man fattas någon. Inte bara jag utan öven Lias ogillade att åka från Ted.
Jag vet att jag och Lias behöver äta, vet att om jag kommer hem har jag ingen ork att göra mat till Lias.

Patrik ringer då vi nästan är i HLM. Nils har varit hos Ted. Varför känns det så otroligt skönt bara av att höra det?
Han hade sagt såhär till Ted:
- Jaha du Herr Kullberg. Du behöver övertyga Dr Ståhl mer innan jag skär i dig...
Vill du få äta?
- JAAAAA. Det vill jag..
- Ja, du kan äta vad fan du vill. Bara ät.
Ted och sköterskan påpekar att det är fult att svära. Ha ha ha, men sättet han säger detta på. Hur han lägger upp det är så jäkla bra. Ärlig, rak och skämtsam. Jag har aldrig träffat en bättre "Professor". Hur han kommer in och lugnar och Ted tycker mycket om Nils. De är riktiga kompisar och bara Ted fick höra innan jag körde att Nils skulle komma så blev han lugnare.
 Farmor bjuder på GI pannkakor och Lias överlycklig över att se dem. Jag MED! Farmor gör kaffe och vi får prata lite. Lias leker med bilar. Väl ute och ska köra igen så skulle jag ställa in barnlås och sedan kan jag inte stänga bildörren. vad faaaaan har nu hänt?? Ringer bror min som löser problemet över telefon. Att man kan vara så korkad som jag var där..suck.
 När vi sedan sent för en stund sedan kommer hem så sover Lias. Han vaknar dock och är orolig, undrar varför. Ingen Ted i våningssängen med honom. Han tycker verkligen inte om det. Inte jag heller.

JAG VILL TACKA ALLA SOM HÖR AV SIG. Både sms, telefonen har ringt och jag har knappt kunnat svara idag då vi har varit inne på NIVA men jag kunde svara då jag drack kaffe med farmor. Det var min chef som ringde och DET ska jag säga kändes skönt. Alla kollegor som hört av sig, VÄNNER, FAMILJ. NI ÄR ALLA underbara!
Pappa som eldat här hemma så här var varmt när jag och Lias kom hem, jag har kunnat duscha!
Alla som lyckats ringa då jag kunnat svara, som smsat då jag kunnat svara just då. Alla ni som inte fått svar direkt, jag tror ni förstår.

Jag vill att NI ALLA skänker en tanke till Anna som ligger nersövd än sålänge. Håll inte bara tummarna för Ted, att han ska slippa op. Utan även för Anna, och alla andra som ligger och kämpar.
För alla familjer anhöriga som går i NIVAS korridorer och gråter...


TACK TACK TACK


Kommentarer
Postat av: Karolina, mamma till My <3

Men gud, gick in på din blogg nu och det nöt sig i magen! Hoppas allt är bra med fina pojken! Usch. styrkekramar till hela familjen oc krya på han <3

2012-04-27 @ 00:25:43
URL: http://lillamys.blogg.se/
Postat av: Veronica R

Kram om till er alla!!

2012-04-27 @ 06:46:17
Postat av: Helena Helberg

Åh! <3 får inte fram ett ord.. Stor kram till er!

2012-04-27 @ 07:35:21
URL: http://helenahelberg.se
Postat av: Johanna

Tack alla, så fint med alla som bryr sig. Vi hoppas att detta bara är en bihålsinflammation och att denna mardröm inte är en mardröm. Att man som förälder med shuntbarn måste agera, trots att det kan vara en annan enkel orsak. Vi hoppas att hans ventriklar är ok och att de väljer att inte operera honom. Att det är som det ska vara. TACK ALLA ALLA FINA!

2012-04-27 @ 08:50:57
URL: http://seluna.blogg.se/
Postat av: Bella

Åh Johanna, det skär i hjärtat att läsa men samtidigt vilken styrka och kärlek som genomsyrar den här texten! Lycka till nu, håller tummar och tår! Hade ingen aning om att Anna var så dålig, denna fantastiska människa. Ta hand om er nu och stora varma styrkekramar till er alla <3

2012-04-27 @ 11:49:35
Postat av: Johanna

Åh, tack Bella. Det är inte bra med Anna nej...Inte bra alls.

2012-04-27 @ 21:08:53
URL: http://seluna.blogg.se/
Postat av: Bella

Usch vad jobbigt att höra :(

2012-04-27 @ 21:30:00
Postat av: Veronica R

Kram om till er alla!!

2012-04-29 @ 10:07:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0