Tillbaka
Hu, så jobbigt det blev i morse. Denna stress. Hade behövt 10 minuter extra så hade jag sluppit stressa med barnen. Jag kan ta stressen, men får så dåligt samvete då jag stressar med barnen. Jag kan rusa, gör mig inget. Bara jag som får ta det då, men att behöva tjata och stressa på Ted är jobbigt. Lias lallar ju mest med...ha ha. Men jag tror att jag behöver väcka de tidigare, kanske Ted tidigare och få den tiden med bara honom. Inte fler gånger såhär tack. Kom endast 5 minuter för sent och jag hann springa ikapp klasskamraterna genom stationen men det gör mig så arg på mig själv. Jag såg nog ut som en yr höna genom stationen. Mycket som fick fixas då, morgonkaffet och mums mumset. Innan detta när jag parkerat bilen så ställer jag frågan till mig själv:
- Har jag kört in? Åh, jisses. Jag var i en annan värld, kvar hos barnen.
Lite läskigt, men jag tror alla som kör bil varit med om detta. Att man bromsar, växlar och kollar andra bilar utan att reklektera över detta. Skulle man göra det skulle det ju ta en evighet.
Blivit både studiebesök idag, där hettade det till lite. Speciellt i början när vi blev mottagna och en i personalen trodde att vi var "ungdomar som skulle in i samhället" (så kan jag nog formulera det). Absolut inget illa ment av henne men där stampade jag ner foten och förklarade att så är inte fallet. Vi sköter nog alla eget hushåll och de flesta har barn. Ser man ut som 16 år eller? Jag kände att där var jag tvungen att säga ifrån. Ångrar det inte och hon som visade runt sade att det var bra att jag sade vad jag tyckte. Man kan dock inte veta det när det kommer in någon, bakgrund uppväxt...Kan man inte begära.Men man ska heller aldrig nedvärdera eller se ner på någon. Man ska se FÖRUTSÄTTNINGARNA. Jag kan nog ta vara på mig själv och har gjort så länge nu..
En dag i skolan med inriktning på Socialpsykiatri och Neuropsykiatri. Intressant, tiden går fort och nu så skönt att landa i ett varmt hem. Sitter oftast och fryser och spänner mig på lektionerna.
Frisk luft? Jovisst kan man lufta klassrummet, men jag avskyr att sitta och huttra. Värma händerna i armhålorna och blir allmänt ofokuserad pga kylan. Jag vet att jag är frusen som en höna men jag får nog ta ännu en extra tröja tills imorgon. In till skola då med, tre dagar i skolan denna veckan. KUL! Dock mycket annat att göra med. Så nu kickar jag igång denna eftermiddagen med skoljobb.
Hon sade något väldigt bra idag på studiebesöket. Som förälder glömmer man lätt bort sig själv och sina egna behov. Man ser alltid främst för barnen. För deras lycka och glädje. Jag ser ofta till att hinna med mig själv (träning, kurser..mm) men oftast gör jag saker då barnen somnat. Skippar träning för att tiden är viktigare med barnen. Så är det ju. Utan att man tänker på det. De kommer alltid att gå i första hand i min värld. Man lever ju för barnen och med barnen. Sedan när barnen blir stora då? När de flyttar? Hu, vill inte ens tänka på det...
All denna tid? Tycker det är fantastiskt kul att se alla FRAMSTEG som barnen gör. JAG vill verkligen vara där varje dag, dygnet runt resten av deras liv. Om än med lite avstånd då de är stora/större pojkar.
- Har jag kört in? Åh, jisses. Jag var i en annan värld, kvar hos barnen.
Lite läskigt, men jag tror alla som kör bil varit med om detta. Att man bromsar, växlar och kollar andra bilar utan att reklektera över detta. Skulle man göra det skulle det ju ta en evighet.
Blivit både studiebesök idag, där hettade det till lite. Speciellt i början när vi blev mottagna och en i personalen trodde att vi var "ungdomar som skulle in i samhället" (så kan jag nog formulera det). Absolut inget illa ment av henne men där stampade jag ner foten och förklarade att så är inte fallet. Vi sköter nog alla eget hushåll och de flesta har barn. Ser man ut som 16 år eller? Jag kände att där var jag tvungen att säga ifrån. Ångrar det inte och hon som visade runt sade att det var bra att jag sade vad jag tyckte. Man kan dock inte veta det när det kommer in någon, bakgrund uppväxt...Kan man inte begära.Men man ska heller aldrig nedvärdera eller se ner på någon. Man ska se FÖRUTSÄTTNINGARNA. Jag kan nog ta vara på mig själv och har gjort så länge nu..
En dag i skolan med inriktning på Socialpsykiatri och Neuropsykiatri. Intressant, tiden går fort och nu så skönt att landa i ett varmt hem. Sitter oftast och fryser och spänner mig på lektionerna.
Frisk luft? Jovisst kan man lufta klassrummet, men jag avskyr att sitta och huttra. Värma händerna i armhålorna och blir allmänt ofokuserad pga kylan. Jag vet att jag är frusen som en höna men jag får nog ta ännu en extra tröja tills imorgon. In till skola då med, tre dagar i skolan denna veckan. KUL! Dock mycket annat att göra med. Så nu kickar jag igång denna eftermiddagen med skoljobb.
Hon sade något väldigt bra idag på studiebesöket. Som förälder glömmer man lätt bort sig själv och sina egna behov. Man ser alltid främst för barnen. För deras lycka och glädje. Jag ser ofta till att hinna med mig själv (träning, kurser..mm) men oftast gör jag saker då barnen somnat. Skippar träning för att tiden är viktigare med barnen. Så är det ju. Utan att man tänker på det. De kommer alltid att gå i första hand i min värld. Man lever ju för barnen och med barnen. Sedan när barnen blir stora då? När de flyttar? Hu, vill inte ens tänka på det...
All denna tid? Tycker det är fantastiskt kul att se alla FRAMSTEG som barnen gör. JAG vill verkligen vara där varje dag, dygnet runt resten av deras liv. Om än med lite avstånd då de är stora/större pojkar.
Kommentarer
Postat av: teddy
Yes yes yes. Där satt den vännen.
Ungdomar som ska in i samhället...
Jäkla pajas som bara "tror" och "antar" utan att vet något. Vad gjorde hon där kan man ju fråga sig?
Bra att du satte stopp för hennes tankar!
Känner igen mig i dina tankar kring att rusa fram under vardagen. Kan ibland också stanna till och tänka- " Hur fasen hamnade jag här?".
Ha nu en fin kväll.
kram kram
Trackback
