Ratta ratta ratta

Åh så mysigt! När jag tittade på klockan var den inte mer än 4:50. Tjo! Lias tjoade från sin säng. Jag ska väll villigt erkänna att jag inte hoppade upp ur sängen, men med en myskänsla gick jag upp, gjorde en välling som blev perfekt. Ni vet ibland kan det bara bli fel på morgonen, för kall vs varm. Men denna blev perfekt. Han fick en ny blöja och vi lade oss i sängen. Han smuttade på sin välling, höll om flaskan med sina små små otroligt vackra händer och tittade på mig med stora nyfikna ögon. Han såg ut att bli glad över att se sin mamma! Så många timmar från en lille busen. Visade sig sedan att han minsann inte ville somna om, ja eftersom han var så go och snäll valde jag att gå upp med honom. Vi kokade kaffe och lyssnade på kaffebryggaren medans vi lekte på rummet. Jag fick min kopp och han lekte så fint, nära mamma men "lekte" själv. Sålänge jag var i samma rum kunde jag dricka en rykande kopp i lugn och ro. Vi mös och busade tills klockan var 6:30. Han kommer kravlandes och med en jättegäsp upp på mig. Eftersom jag ligger på pudan i lekrummet gottar han till sig intill mig och tittar upp på mig. Jag ler och känner en otrolig kärlek till denna lilla varelse. Han gäspar lite till, burrar in huvude och blundar. Jag kelar han på ryggen och känner hur andetagen förändras, nu snarkar han. På mitt bröst, snart ett år gammal. Åh, jag ville stanna tiden och strunta i allt vad passa tider heter. Men så kan man ju inte göra. Jag ville strunta i skolböckerna idag och bara gosa hela förmiddagen. Efter en stund, och efter dokumentation så lägger jag ner honom i sängen hans med Micke intill. Sen sover han gott länge. I samma veva vaknar den Store killen, han kommer med sömniga ögon ner för trappan, -Godmorgon mamma! Han får se film och äta frulle i soffan. Sen är det dags för dagis. När jag sedan kommer hem är det så tyst. Nu kan jag nöjd i hågen sätta mig med skolarbete och känna mig nöjd såhär långt in på dagen. Nu när klockan är 13 och Lias sover för andra gången idag, Ted hämtas så känns dagen så lång men så underbart meningsfull.

  

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0