Fortsätt

kämpa! Ungen min! Vi har haft det ganska så traumatiskt i några dagar nu. Igår opererades Lias akut så fort läkarna, eller vår Neurokirug Nils hade tid. Han hade ett rejält stopp i sin shunt, och var mot slutet okontaktbar mest hela tiden. Nu är det över, får väll skriva av mig mer sen när vi väl är hemma. Men har faktiskt inte lust till det nu, eller lust och lust...
Ork, kanske man ska säga..
Lias är välmående igen, men matt och trött efter en riktig pärs. Han har redan börjat vara med mer och pratar mycket mer nu. Han har haft det tufft, och mot slutet ont med. Jobbigt.
Mamma trött och oron i magen går sakta men säkert över. Vi är ju i trygga händer omringad av specialister!
 Värt guld! Saknar Ted otroligt mycket nu, och han sin lillebror. Tufft även för honom.
Snart kommer vi nog hem får jag hoppas!!
Jag tror att ni kan se på bilden nedan hur han skelar, och värre blev det vill jag lova...

Kommentarer
Postat av: Tova

Åh, vad ledsen jag blir av att läsa detta, stackars lilla Lias och stackars er som kämpar och väntar!

Men som du säger, han är ju i fina händer och det är verkligen beundransvärt vad läkarvetenskapen klarar idag.

Styrkekramar!!

2011-04-12 @ 14:06:08
URL: http://trasslet.se
Postat av: Ida

Kämpa lille vän!

Jag tänker massor på er!

Så skönt att ni har fin hjälp och att han verkar må bättre igen! Förstår att du inte har ork att skriva, men det var skönt att få höra av dig!

Massor av kramar! En riktigt stor till Lias!

2011-04-12 @ 20:54:00
URL: http://dobelieve.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0