Igår när vi körde in till stan jag och min lille kille så blev han helt tyst, sen sade han (UTAN att jag nämnt något om detta)....
- Mamma....när bebisen ska komma ut måste du till sjukhuset då?
- Ja, det måste jag.....
- Då ska Pappa följa med va? Och jag får inte följa med?
- Nej, mamma och pappa kör in och sen kommer bebisen ut..
- Man var ska jag bli av mamma?
- Vi tänkte att du skulle vara hos Erica....går det bra?
- YES! Det gör det!! Men mamma, får du ta en sömnspruta då?
(En i vår familj avlivade sin katt för inte sålänge sedan, med en spruta hos VET. Han är väl medveten om att denna sprutan han menar är en spruta som gör att man inte vaknar)
- Nej, det är ingen fara med mamma Ted. Mamma kommer att ha lite ont bara, men jag ska inte ta någon sömnspruta! Det är ingen fara Ted...
- Okej, och ni kommer och hämtar mig sen?
- Ja, Pappa kommer och hämtar dig sen. Men det kan ju ta tid. Sanna sov ju hos oss när Erica födde Emilia. Det gick ju bra ellerhur?
- Ja......

Samtidigt när vi diskuterade detta så hade min lille kille gråten i halsen och tårar i ögonen.
Åh, älskade vän. Han är ju såklart lite orlig nu över allt som ska hända. Det blir mer och mer verkligt för honom. Det första jag vaknade av i morse var...

-Mamma!!! Du ska inte till sjukhuset idag?
(Samtidigt satt han bredvid mig och klappade min arm så som han vet att jag tycker om <3) Är han inte såå fin min lille kille!!??
Han tänker och funderar mycket, visar sig mer och mer att det är inte bara mamma och pappa som tänker...

Jag kan inte fatta hur smart han är och hur modig han är. Jag förundras över det var dag! Älskar han så mycket så det gör ont när jag tänker på att en litet barn till ska kunna fånga mitt hjärta. Hur ska det gå? Klart att jag redan älskar det lilla livet i min mage....men Ted har jag haft hos mig i snart 5 år. 5 år av motgångar och mycket kämpande, men framför allt MYCKET KÄRLEK.













Nästa år bjuder på mycket spännande, mest ser vi fram emot vår lille/a nya familjemedlem som i skrivande stund ger mamma sammandragningar titt som tätt. Dagen ska spenderas med städning, och åter städ. Tur att jag började och tog det mesta igårkväll!
Men då och då så stannar jag upp och funderar över min lille bebis som snart fyller 5 år.....